Det är lätt att tänka bakåt när förvirringen tar fart och när jag känner så då tänker jag på dig. Allt är så förgängligt, allting kan brisera snart. Men du är oförstörd för mig, du är oförstörd för mig.

Vad snabbt saker kan andras utan att man marker av det, utan att man kan styra det. Som over en natt andrades mitt liv fran att jobba pa liseberg och bo med Josefine till att jobba och bo i Glasgow. Och varfor just Glasgow liksom? Om inte Elsa hade kommit pa iden att vi 5 tjejer i skolan borde aka hit, sa hade jag aldrig ens kannt till staden. Hon kom hem efter en resa med hennes foraldrar och sa "shit, allt ar jatte billigt i Glasgow, en shot kostar typ 1 pund, vi borde aka dit. Som en sista student resa" Varan respons var typ "nja, men varfor skottland liksom, kan vi inte aka nagon annan stanns da?" Men efter mycket om o men sa akte vi iaf.
Jag blev kar! Alskade staden manniskorna och allt. Och nu bor jag har och jobbar, ja det ar konstigt va livet kan andras av vara sma val.
Nar jag tanker tillbaka pa att jag har varit forlovad en gang, och bott ihop med Dennis i karra, sa kanns det ocksa valdigt langt borta. Det som var sa sjalvklart da, kanns valdigt framande nu. Kanns som att jag inte kanner den Idan langre. Vissa minnen vill man tillbaka till, andra vill man bara minnas. Vad kommer handa i framtiden, det ar skrammande att tanka sa ibland. Men samtidigt, det blir vad man gor det till.
Det loser sig till det basta..
men my my, time flies.

Denna laten far mig att tanka tillbaka pa manga minnen, nar jag lyssnar pa den ar jag nastan tillbaka dar. Nar jag forst lyssnade pa den, for nagra ar sedan. Inget annat kan framhava dom kanslorna igen forutom musiken som jag lyssnade pa da.

" där elljusspåren ledde hem till middagstid
där allting var modernt runt sjuttiosju
där låghusen slutade och skogarna tog vid
där bodde jag, där bodde du
där bodde jag och du

inga jordskalv där vi bodde, ingen frös och ingen svalt
men det skälvde när du rörde vid mig
du var sjutton jag var sexton och jag skolkade från allt
jag ville bara vara med dig
jag ville bara vara med dig

nu får jag höra att du lever då och då ifrån en vän
det verkar dom som att allting är okej
jag undrar om du nångång är tillbaks dit igen
och kanske undrar över mig
du kanske undrar över mig

där låghusen slutade och skogarna tog vid
där allt var tyst och stilla som på kort
där nätterna viskade om ett sporrande liv
och när ingenting var gjort
då när ingenting var gjort

det är lätt att tänka bakåt när förvirringen tar fart
och när jag känner så då tänker jag på dig
allt är så förgängligt allting kan brisera snart
men du är oförstörd för mig
du är oförstörd för mig

men tiden har sin rätt att förändras där den går
och den är hos dig nu, hos dig och din vän
jag ska aldrig mera lägga mig med huvudet mot ditt hår
och aldrig älska dig igen
aldrig älska dig igen

men vid vägen längs bäcken som sakta ledde hem
där är himlen lite närmre för mig
där har tiden gjort en hållplats för oss och allt som hänt
dit kan jag gå och sakna dig
dit kan jag gå och sakna dig

men nya dagar väntar med nya tidsfördriv
och allting liksom kräver mera nu
så ta dina minnen och försvinn ur mitt liv
älskade älskade du
älskade älskade du "


Jag och mamma

Kalle

Jag och Josse

HIJP = Hanna, Ida, Josefine och Pernilla

Idaho the ice and elsa who else!

Jag och Pappa



Dennis

De tre notterna Elsa, Amanda och jag

Alskade Liseberg



Sophie, Candy och Jag pa landet

Jag och Elisa bajen Bryant





Jag och Bohanna

Jag och Bror





Volleyboll!



Saknar er alla




Kommentarer
Postat av: mimmi

alltså vad är "briserna" får inte ihop det riktigt.

Fina bilder o fin text-



Puss puss

2009-11-17 @ 20:42:52
Postat av: Ida

Oj skrev fel Brisera menar jag. Nu har jag ändrat det :) det betyder typ explodera.

Tack mimmi

Puss puss fina mamma

2009-11-17 @ 22:56:52
Postat av: Elsa

Haha! Låter som att jag är värsta alkholisten! vad hemskt :)

2009-11-18 @ 17:51:21
URL: http://elsakullenstein.devote.se
Postat av: mimmi

brisera vet jag ,ha,ha det är inte så lätt.

2009-11-18 @ 19:38:07
Postat av: Pernill

ÅÅÅH så fina bilder Ida! Jag saknar dig like hell! Sjukt synd att vi inte kan ses nu i december, jag åker tidigt den 21a o är iväg hela dan den 20e förmodligen .. BAJ! Men tänker på dig hela tiden,BÄSTA! Varje gång jag lyssnar på Håkan tänker jag på dig o mig o stora scenen o respekten vi hade i lisekläderna ;) HAHA. Love you honey <3

2009-11-22 @ 11:00:06
URL: http://pernillakorhonen.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0